Egen erfarenhet av osynligt arbete
Många som staplar sina tallrikar har själva jobbat med det osynliga arbetet. Berättaren minns en sommar för många år sedan då hen arbetade som servitör för att tjäna sitt levebröd och bygga sin skrivarkarriär. Efter många skift av böjande, lyftande, skrapande och rengöring såg hen att hur ett bord lämnades sällan handlade om manér eller social klass, utan mer om personliga erfarenheter.
Att ha stått på andra sidan ger en annan syn på jobbet. Till exempel noterar yogalärare ofta att studenter som själva har lett fitnessklasser ordnar sina redskap noggrant. Före detta detaljhandelsarbetare hänger tillbaka plagg de bläddrat i, medan ex-baristor torkar upp sina spill utan att tänka på det. Det som förenar dessa beteenden är minnet av jobbet och känslan av att ha hanterat det.
Kroppens minne och vanor
Psykologen Dr Susan Fiske förklarar att beteendet att hjälpa serveringspersonalen genom att stapla tallrikar speglar djupare vanor och attityder som formades långt innan man klev in i restaurangen. Människor med sådana vanor handlar inte för att följa sociala förväntningar utan för att minnen styr dem. Smärtsamma fötter efter ett dubbelpass, klibbig sirap som kräver extra skurning, och tacksamheten när en vänlig kund lättade deras arbetsbörda — det är minnen som påverkar vad folk gör.
Osynligt arbete håller samhället igång
De flesta av oss är omedvetna om allt det osynliga arbete som håller vår värld igång, precis som vi ofta förbiser kökshygien. De flesta handlar inte av hårdhet utan av insikt i hur det moderna livet fungerar, vilket visar social medvetenhet. Men de som utfört de här uppgifterna ser saken på ett annat sätt; de lägger märke till personen bakom tjänsten och vet att varje röra som lämnas är någon annans problem.
Vad det säger om oss
Att noggrant stapla tallrikar efter en måltid behöver inte säga något om en persons moral. Många fina människor lämnar bord i oordning medan andra, kanske inte lika vänliga i andra avseenden, staplar prydligt. Skillnaden ligger i medvetenheten och respekten för andras arbete. De som staplar tenderar att se andras ansträngningar och undviker att öka någons börda i onödan.
En liten uppmaning
Nästa gång du är på en restaurang, tänk på vad du gör efter maten. Ingen reaktion är rätt eller fel, men att förstå sina handlingar kan säga mycket om ens erfarenheter. För den som aldrig jobbat inom service: kom ihåg att varje liten akt av omtanke betyder mycket för den som städar efter dig. Du behöver inte ordna om allt på bordet, men att erkänna personen som gör jobbet kan göra stor skillnad.
Genom små handlingar — som att hålla en dörr öppen eller sätta tillbaka en kundvagn — visar vi empati och tålamod. Dessa gester behöver inte uppmärksammas av andra, men de bidrar till en känsla av rättvisa och respekt för det osynliga arbetet. När vi väl förstått värdet i dessa små, men betydelsefulla, gester börjar vi ändra hur vi möter världen och de som får den att fungera.
