Artighet hittar in i vardagen, vid kaffedisken eller i ett kort e‑postmeddelande, och för många är det nästan automatiskt. Med åren har jag lagt märke till hur dessa små vanor faktiskt säger en hel del om vilka vi är och hur vi behandlar andra. Kanske är det pensionen som talar, men det är tydligt att våra interaktioner kan avslöja mer än vi tror.
Ser andra och har låg “berättigande‑energi”
För det första visar personer som är uppmärksamma på andra hög social medvetenhet och empati. De ser små detaljer och erkänner insatser som lätt kan förbises. En vardagsfråga som “Vem gjorde mitt liv enklare idag?” hjälper till att odla den här uppmärksamheten och uppskattningen.
De har dessutom låg “berättigande‑energi” (en låg känsla av att ha rätt till hjälp). De ser hjälp som en gåva snarare än något man automatiskt har rätt till. Många äldre, efter flera livsår, tenderar att värdera andras ansträngningar mer respektfullt — ödmjukhet följer ofta med erfarenheten.
Lugna under press och gärna samarbetsvilliga
Emotionell stabilitet under press är ett annat drag. Att kunna hålla fast vid artighet även i stressade situationer visar på god självkontroll. Ett enkelt tips är att sakta ner den första meningen du säger (ge hjärnan ungefär en halv sekund att samla sig).
De här personerna är ofta naturligt samarbetsvilliga — psykologer använder ibland termen “agreeableness” (på engelska) för det här. De värderar harmoni och samarbete, både privat och på jobbet. Äktenskap, vänskap och team fungerar bättre när små artighetsbevis bygger upp förtroendet.
Respekterar gränser och är tacksamma
Respekt för andras gränser och roller syns tydligt. Att be om något artigt istället för att kräva visar respekt för andras självbestämmande och leder oftare till positiva svar. Ett barn som säger “Får jag ett mellanmål, snälla?” får ofta en varmare reaktion än ett krävande “Jag vill ha ett mellanmål.”
De är också orienterade mot tacksamhet. Äkta uppskattning går bortom ytlig artighet; forskning visar att tacksamhet hänger ihop med bättre välmående och starkare relationer. Ett exempel: en yngre man som stannade för att låta ett äldre par passera under sin joggingtur i parken, och som artigt nickade och sa “tack”.
Förstår att relationer byggs i små ögonblick
Sist men inte minst förstår de att relationer växer i små vardagliga ögonblick, inte bara i stora gester. Vanemässig artighet speglar insikten att varje möte lämnar ett avtryck i upplevelsen. Som Maya Angelou så fint uttryckte det: “Människor kanske glömmer vad du sa, men de glömmer inte hur du fick dem att känna.”
Sammanfattningsvis finns det mycket karaktär i de där små “försvinnande” ögonblicken. Fundera på vilka signaler dina automatiska ord skickar. Kanske är det dags att börja använda en liten fras oftare för att ändra den signalen — det kan berika både din personliga utveckling och de relationer du värdesätter.
