Bättre artbestämning med PCR
Polymeraskedjereaktion (PCR) har förändrat hur vi analyserar DNA och gör det möjligt att förstärka små DNA-bitar med hög precision. Studien gjordes vid Universidad San Francisco de Quito (USFQ) och visar hur PCR kan användas för att få fram noggrant artmaterial från små vävnadsprover. Forskarna köpte fiskfiléer märkta som “corvina” på marknader i städerna Quito, Cuenca, Ibarra, Ambato, Manta och Guayaquil. Proverna förvarades i kylboxar och transporterades till universitetets biotekniklaboratorium.
För varje prov gjordes två PCR-tester: ett för att avgöra om köttet kom från haj och ett för att identifiera arten om det var haj. Det andra testet hade en imponerande noggrannhet på 97,8 % vid artbestämning.
Jämförelse med tidigare studier och vad som hittats
När resultaten jämfördes med en studie från för tio år sedan, som hade ett liknande upplägg, framkom en alarmerande ökning av felmärkta hajprodukter. I den äldre studien visade 26,67 % av proverna sig vara hajkött. Den nya studien från 2023, publicerad i Frontiers in Marine Science, fann att nästan 47,42 % av “corvina”-proverna bestod av hajkött.
Den här ökningen av felmärkning är oroande och tyder på att nuvarande regler som tillåter “incidentell” försäljning av haj snarare möjliggör omfattande försäljning, uppskattningsvis över 2 000 000 hajar per år i Ecuador.
Vad det betyder för bevarande och konsumentskydd
I Ecuador finns minst 40 hajarter listade på IUCN Red List, däribland silky shark (Carcharhinus falciformis) och smooth hammerhead (Sphyrna zygaena), båda klassificerade som sårbara. Forskarna varnade för att “incidentell” fångst kan göra det möjligt att fortsätta sälja arter som i praktiken borde vara fullt skyddade. Denna oro förstärks av hur viktigt spårbarhet är i delar av den så kallade “Global South” (länder i södra halvklotet med särskilda utmaningar för komplexa ekosystem).
Juan José Guadalupe lyfte fram spårbarhetens roll för att reglera marknader och skydda arter.
Förslag framåt
Studien ger en ögonblicksbild av hur hajkött felmärks och säljs, men forskarna betonar behovet av kontinuerlig övervakning för att se om trenden håller i sig. De föreslår också att framtida undersökningar riktas mot de städer som visar högst förekomst av felmärkning.
Genom ökat fokus på regelverk och en dialog om vikten av noggrann kontroll för skyddade arter uppmanar forskarna både regering och allmänhet att agera. María de Lourdes Torres framhåller att offentliga myndigheter bör börja använda molekylära verktyg i policyarbete och bevarandestrategier.
Molekylära metoder kan, särskilt på marknader där fisk är en viktig resurs, ge bättre konsumentskydd och bidra till att bevara marina ekosystem. Teknikerna som nu tillämpats framgångsrikt i Ecuador kan ge underlag för starkare bevarandeinsatser och ökad konsumentsäkerhet internationellt.
