En stor upptäckts i Shaanxi
Under en utgrävning i norra Kina, i Shaanxi-provinsen, hittade arkeologer ett 13 km långt vägavsnitt av den kejserliga vägen, känd som Qin Imperial Road. Denna kungliga led, som en gång var en viktig länk, sträckte sig nästan 900 km från huvudstaden Xianyang till Jiuyuan (som idag är känt som Baotou i Inre Mongoliet).
Upptäckten meddelades av Yulin Cultural Heritage Protection Institute den 9 december och rapporterades av South China Morning Post.
Gamla källor beskriver vägen som en central förbindelse som gjorde det möjligt att förflytta sig över stora avstånd, och som en viktig del i det kejserliga Kinas infrastrukturnätverk. Det blir tydligt att det forntida Kina redan då hade imponerande ingenjörskonst och organisation.
Teknisk skicklighet och hur vägen byggdes
Arkeologerna fann vägstrukturen så välbevarad att många ursprungliga tekniska detaljer fortfarande syns tydligt. Profilen visar raka diken, tätt packade jordvallar och flera lager komprimerat vägm material.
De hittade även utfyllnader i dalgångar som höll vägens sträckning linjär. Med en genomsnittlig bredd på 40 meter, och upp till 60 meter på vissa ställen, var vägen tillräckligt bred för att motsvara fyra moderna körfält.
Vägen tillskrivs kejsaren Qin Shi Huang och byggdes mellan 221 och 210 f.Kr. Enligt historikern Sima Qian började arbetet år 212 f.Kr. och avslutades fem år senare. Det här vägprojektet speglar det centrala rikets ambitioner och tekniska kapacitet under Qin-dynastin, en period då vägar också hade stor betydelse för försvar och logistik.
Varför vägen var viktig strategiskt och logistiskt
Qin Imperial Road var ett strategiskt bygge som gjorde det möjligt att snabbt flytta kejserliga trupper och varor i kampen mot Xiongnu, en nomadisk folkgrupp som hotade Kinas norra gräns. Kina Cultural Heritage News beskriver vägen som antikens näst största försvarsprojekt efter den Kinesiska muren, och understryker hur viktigt rörlighet var för kontroll och försvar.
Intill vägen hittades också rester av en forntida poststation som användes både under Qin- och Han-dynastin, vilket bekräftar vägens roll i både logistik och handel. Poststationen är ytterligare bevis på vägens mångsidiga användning och betydelse.
Moderna metoder och tidigare fynd
Forskare använde moderna tekniker, bland annat satellitbilder och fjärranalys (remote sensing), för att kartlägga vägen och identifiera nio distinkta segment bestående av diken, hårdnade ytor och massiva vallar. Även om delar av vägen först noterades år 1974, har den fulla omfattningen av nätverket först nu blivit klarlagd tack vare dessa teknologier.
Återupptäckten påminner om de forntida tekniska och organisatoriska prestationerna. De kinesiska ingenjörerna byggde ett infrastrukturprojekt som inte bara förenade riket utan också bidrog till dess försvar och ekonomiska välstånd. Den “super-highway” från Qin-dynastin är ett tydligt exempel på hur avancerad antikens teknik och planering var, och uppmuntrar oss att fortsätta utforska och uppskatta vår gemensamma historia.
