Skarven och fiskarna
Jura är känt för sina klara floder och rika vattenmiljöer. Vattendragen delas in i “stängda vatten” (dammar och liknande) och “öppna vatten” som floder och sjöar. Dessa miljöer är viktiga för arter som farioöring, gädda och gråöring — arter som skyddas enligt gällande regler.
Fiskarna, samlade under Fédération départementale des pêcheurs jurassiens, menar att storskarven hotar dessa skyddade fiskarter. Deras siffror, som bygger på en uppskattning av fågelbeståndet från Ligue de protection des oiseaux (LPO), visar att storskarvarna äter mer än 50 ton fisk varje vinter från oktober till april. LPO uppskattar vinterpopulationen i Jura till strax över 600 individer, vilket enligt fiskarna inte är försumbart när det gäller fiskbestånden.
Vad myndigheterna gjort
Prefekturen i Jura utfärdade i november 2025 en förordning som tillåter jakt på storskarv i stängda vattenområden. Beslutet ger rätt att skjuta upp till 300 storskarvar fram till den 28 februari, med motiveringen att bevara habitatet för andra arter. Trots detta känner fiskarna sig ändå inte nöjda och kräver att samma regler gäller även för öppna vatten, där storskarven också jagar.
Roland Brunet, ordförande för Fédération départementale des pêcheurs jurassiens, uttrycker sin frustration och frågar kritiskt: “I de här förhållandena — vad är pengarna vi lägger på att återställa vattenmiljöerna värda?” Hans kommentar speglar en oro över både de ekonomiska kostnaderna och de miljömässiga konsekvenserna av att försöka hålla ekosystemen i balans medan skarven fortsätter att påverka fiskbestånden.
Svårigheter och vägar framåt
Att storskarven är skyddad gör den juridiska situationen mer komplicerad, men det finns undantagsregler som öppnar för kontrollåtgärder när det behövs för att värna det övergripande miljötillståndet. Sådana undantag prövas noggrant av berörda myndigheter, där prefekturen kan utfärda tillstånd.
Fiskarnas krav på att jaktmöjligheten ska utvidgas till öppna vatten har lett till en situation där både naturvårdsintressen och ekonomiska hänsyn står i centrum. Naturskyddsorganisationer som LPO fortsätter att övervaka fågelpopulationerna, samtidigt som diskussionerna pågår om hur man hittar en rimlig balans mellan bevarande och de ekonomiskt viktiga intressena inom fisket.
Det är viktigt att alla parter hanterar de här svåra ekosystemfrågorna varsamt och rättvist. Fortsatt dialog mellan myndigheter, fiskarorganisationer och naturvårdssidan behövs för att hitta lösningar som fungerar för alla inblandade. Samtidigt tvingar den här typen av konflikter oss att fundera över hur man bäst bevarar både fisk- och fågelpopulationer i tider av ekologiska förändringar.
