Hur fyndet gjordes och var det var
Det märkliga fyndet gjordes på toppen av Nootka-seamount, inne i Papahānaumokuākea Marine National Monument (PMNM) (ett av världens största marina skyddsområden). Forskarna från Ocean Exploration Trust, som var med på expeditionen ombord på fartyget E/V Nautilus, beskrev platsen som “spöklik”. Havsbotten, trots att den ligger på ungefär 3 000 m djup (cirka), såg ovanligt torr ut och hade en struktur som liknade en “bakad skorpa”.
De forskare som tittade närmare menar att de särskilda 90°-sprickorna sannolikt uppstått av värme- och avsvalningsspänningar vid flera vulkanutbrott. Det tyder på att det som liknade en tegelväg egentligen kan vara ett sprucket flöde av hyaloclastite-berg — en vulkanisk bergart som bildas vid kraftiga, energirika utbrott.
Vilka som var med och vad som följde
Ocean Exploration Trust var inte ensam om att lyfta fram fyndets betydelse. Höjdpunkter från E/V Nautilus-expeditionen lades ut för allmänheten på YouTube i april 2022, och flera stora institutioner uppmärksammade upptäckten. Scripps Institution of Oceanography, Ocean Discovery League och Boston University medverkade också som medförfattare i en studie publicerad år 2025 som tar upp hur mycket av havsbottnen vi faktiskt har kartlagt visuellt.
Studien pekar på en enorm klyfta mellan det vi har sett och det som fortfarande är dolt. Endast omkring 3% av PMNM:s havsbotten har utforskats, och globalt har bara mellan 0,0006% och 0,001% av världens djupa havsbotten granskats visuellt hittills. Den övre uppskattningen — 3 823 km² — är en yta större än hela Rhode Island, men trots det återstår stora delar av havsdjupen som fortfarande är bland jordens minst kända och minst utforskade miljöer.
Geologisk och historisk bakgrund
Jorden består till största delen av hav, och den här upptäckten sätter fingret på den dolda geologin under ytan. Forskarna vid Ocean Exploration Trust konstaterade: “Vår utforskning av detta aldrig tidigare kartlagda område hjälper forskare att ta en djupare titt på livet på och inom de steniga sluttningarna av dessa djupa, forntida seamounts.”
Att kartlägga och studera sådana formationer kan ge bättre förståelse för jordens underliggande geologiska processer, och det antyds att denna “tegelväg” kan vara början på en ny väg mot ökad vetenskaplig kunskap.
Intresset för den gula tegelvägen handlar inte bara om dess udda utseende utan också om vad den kan avslöja om stora, komplexa geologiska och biologiska processer. Det är en vetenskaplig utmaning för forskarna och fungerar dessutom som en drivkraft för att öka den globala uppmärksamheten på havsmiljöns skörhet och rikedom.
