Var kommer flaskan ifrån?
Den behållare som analyserades finns i Bergama arkeologiska museum i Turkiet, från platsen för det forntida Pergamon. Pergamon var ett känt medicinskt centrum i den romerska världen och hade starka kopplingar till läkaren Galenos. Just den här flaskan innehöll tillräckligt med bevarade fasta rester för en fullständig kemisk analys — något som är ovanligt eftersom organisk materia oftast bryts ner.
Så gjordes analysen och vad hittade man
Forskarteamet använde gaskromatografi och masspektrometri för att dela upp de bevarade substanserna i deras beståndsdelar. De identifierade två biomarkörer, coprostanol och 24-etylkoprostanol, vilka tydligt pekar på fekal materia från människans matsmältningssystem. De fann också karvakrol, en förening som kommer från timjanolja.
Kombinationen av dessa ämnen tyder på att de medvetet blandats. Det minskar sannolikheten för att fynden bara skulle vara resultat av oavsiktlig kontaminering.
Vad säger historiska källor?
Författare som Galenos, Plinius den äldre och Dioskórides nämner användning av mänsklig och animalisk avföring i medicinska recept. Tidigare har många forskare avfärdat sådana uppgifter som teoretiska eller marginala. De här kemiska bevisen visar att recepten faktiskt användes i praktiken.
Vad betyder det för vetenskapen och praktiken?
Forskarna menar att detta är det första direkta kemiska beviset för att sådana läkemedel verkligen tillämpades materiellt — det handlar alltså inte enbart om textbaserade spekulationer. Närvaron av karvakrol stöder också antika råd om att dölja obehagliga lukter (vilket visar att romerska läkare brydde sig om patientens upplevelse utöver den medicinska effekten).
Varför det spelar roll idag
Upptäckten utmanar äldre föreställningar och visar hur moderna tekniker kan bekräfta antika metoder. Forskare har dragit paralleller till dagens användning av fekala mikrobiotatransplantationer för att behandla tarminfektioner — även om de praktiska skillnaderna är stora, delar de en grundtanke.
Resultaten ger en mer nyanserad bild av romersk medicin och visar hur empiriska observationer, även de som verkar kontroversiella eller ovanliga, kan ligga bakom fungerande historiska metoder. Studien hävdar inte att alla antika behandlingar bör återinföras, men uppmanar till en vidare förståelse av metoder vi ännu inte helt begriper med dagens kunskap.
