Avlägsen vulkan vaknar till liv efter 700 000 års dvala
En ny observationsstudie visar att vulkanen Taftan, i sydöstra Iran, har höjt sig med cirka 9 cm under lite mer än tio månader. Den till synes lilla höjningen är ändå ett tydligt tecken på att trycket nära kratern ökat, och forskarna varnar för att området behöver noggrann övervakning.
Var vulkanen ligger och hur berget ser ut
Den aktiva vulkanen Taftan ligger ungefär 50 km från staden Khash. Den har två huvudtoppar och når 3 940 m över havet. Gas som släpps ut genom fumaroler vid toppen (varma gasventiler) visar att det pågår aktivitet under ytan.
Vulkanen står i en subduktionszon, där en tektonisk platta trycks under en annan. Det skapar magma djupt nere och gasrika vätskor högre upp i systemet.
Så mätte forskarna rörelsen
Forskarna använde InSAR, en radarbaserad metod för att mäta markrörelser från rymden. De använde data från Sentinel-1-satelliterna, som använder C-band radar, och kunde bygga en slags “film” som visar hur vulkanen rört sig över tiden.
Trots att det saknas fasta GPS-instrument och seismometrar på plats är denna radarmetod det bästa sättet att övervaka så pass avlägsna områden.
Vad som sker under marken
Modellerna pekar på att lyftningen sker på ett djup av 490–630 m under ytan. Forskarna uteslöt yttre orsaker som kraftigt regn och närliggande jordbävningar och menar att det rör sig om interna processer.
Två hypoteser föreslogs: gas som samlas i smala bergssprickor, eller en liten puls av smält magma som släppt ifrån sig lösa (volatila) ämnen. Båda förklarar ett grunt källområde och de observerade tidsförloppen. Själva magmareservoaren ligger mycket djupare, mer än 3,2 km under ytan.
Risker och rekommenderade åtgärder
Direkta hot som lavaflöden är inte omedelbart sannolika, men det finns risk för phreatiska explosioner (ångexplosioner) som kan ge utsläpp som irriterar ögon och luftvägar och som kan skada grödor nedströms. För invånare i Khash och närliggande samhällen är avståndet tillräckligt nära för att man vid vissa vindförhållanden kan känna svavellukt.
Forskarna rekommenderar kontinuerliga gasmätningar, inklusive svaveldioxid (SO2) och koldioxid (CO2), samt att sätta upp ett enkelt nätverk av seismometrar och GPS-enheter. Det skulle ge varningar om småskaliga skakningar och förändringar i vulkanens aktivitet. Rymdbaserad InSAR-övervakning bör fortsätta för att upptäcka även små förändringar, som snabbt kan bekräftas av fältteam på marken.
Dags att agera
Med tanke på riskerna och behovet av tät övervakning är detta en väckarklocka för lokala myndigheter i Iran. Som en av forskarna, González, uttryckte det: “det måste släppa på något sätt i framtiden, antingen våldsamt eller mer tyst.”
Studien, publicerad i Geophysical Research Letters, är inte till för att skapa panik utan är en tydlig uppmaning att avsätta resurser för övervakning och beredskap i regionen. I en värld där vulkanisk aktivitet hela tiden förändras är det tydligt att övervakning och snabba insatser kan vara avgörande för att minska risker och för att bättre förstå jordens komplexa dynamik.